...Och när jag behövde det mest så fick jag det jag behövde. Bekräftelse på att det jag strävar efter att vara som människa är sant. Att jag genom att finnas är bra. Jag tar ansvar för mina handlingar och vågar det jag måste våga. Jag lever mitt liv bäst jag kan, verkligen. I denna motstridighet. Försöker njuta av delmålen jag uppnår. Mina flöden börjar komma tillbaka. En ocean full av oskrivna möjligheter. Kvinnor är jävligt fina. Och jag är en av dem.