Fina Helene skrev ...men med kärlek, det vet du...
Ja, det vet jag. Tack för att du inte försöker säga åt mig vad som är bäst för mig. För det vet ju vi, att det tar jag reda på själv. I sinom tid. Lång tid. Men så har jag ju aldrig påstått att jag är normal eller som alla andra. Man kan alltid ändra sig. Det är vår gudomliga rätt som veliga varelser. Bara för jag tycker något idag, behöver det inte betyda att jag tycker samma sak imorgon. Det kallas utveckling och det finns inget som är så hugget i sten att man inte kan flytta på det. Eller för all del; vända på stenen. Ibland är stenen tung, men det är därför man har vänner.