Fredag
Inatt när jag sov så drömde jag att hon släppte sin förbannade stolthet och istället motbevisade mina rädslor. Att hon insåg att det krävs två viljor för att bära en vänskap. Att hon är större än det som gör ont. Sen vaknade jag och kom på att det inte är hon som gör sådana saker. Det var ju alltid jag.
Läser mina egna inlägg och frustreras av att det ser ut som att jag är fullständigt fast i det som varit. Det är inte helt sant. Men det är lätt att skriva om det.
Hej annelie! hittade hit via vickan, som ett par till såg jag. hörrudu, jag måste bara fråga....jag känner igen dig. Kan vi ha träffats? Kommer du ihåg en sjöbod i Hunnebostrand på midsommar för flera år sedan?
Tror många av oss kvinnor är alldeles för dåliga att ta hand om oss själva. Vi tror att det är förbjudet och dåligt att vara egoistisk, men man måste för att inte försvinna helt själv.
Kramar
Hm..håller med om att det är lättare att skriva om det som varit. Både på kort och lång sikt faktiskt. Tycker det alltid tar ett par dagar innan jag ens kan formulera mig på bloggen. Och det riktigt gamla har man väl nästan kommit över så det kanske är ännu lättare att förhålla sig till.
Att ta hand om sig själv är bra men jag har den senaste tiden hur bra det är att det finns andra som tar hand om mig också...
