När får sömnlösa nätter någon mening? Imorgon har det gått ett år. Hur kommer det att kännas? Ett år var gränsen jag hade satt i tystnad. Då skulle rädslan dämpas. Nu har jag gett upp. Ja, livet är lite lättare när man inte ständigt måste bita ihop. Men nej, jag mår inte bra. Det svåra är att börja tro på sig själv igen. Mitt hjärta revs upp i längtan till det starka upplevt ouppnådda.