I morse satt jag med en kopp te, en ny bok och frost utanför fönstret. Uppkrupen i soffan. Och jag kunde inte bestämma mig. Om jag ville ha någon där att dela det med, att diskutera med, att skratta med, att drömma med, bygga luftslott med i den tidiga timmen. Eller om jag ville ha det för mig själv. En tid till bara mig med rum för reflektion, för att ta hand om mig själv. För jag tycker om alldeles nära, trygghet. Men inte för nära. Inte hela tiden.