Mymlan ringde och jag kunde höra när hon log. Alldeles varmt och med skrattrynkorna på dem exakt rätta platserna. Och jag andas tysta ord i hennes nacke, att hon faktiskt inte har någon brådska. För livet kommer ändå bli som hon vill till slut. Hon har nämligen en tendens att lyckas, med allt hon företar sig.