På radion just nu sjunger någon nåt om att allt blir lättare, allt blir bra och nånstans har jag börjat våga hoppas på det. Våga släppa taget, på flera olika sätt. Det är fantastiskt att varje gång jag ser henne inser jag exakt varför jag föll som en fura, den där gången som nu är så länge sedan. Ibland slår det mig. Att vissa människors liv är menade att flätas samman på något vis. Men nu närmar sig tiden för att knyta ihop trådändarna. Tillit blir ett vackert avslut.