Det är inte så illa, va? Att jag sitter på arbetstid, på era skattepengars bekostnad och skriver i min blogg och känner mig kompetent. Med en stilla kopp te. Låter hjärta, kropp och hjärna slappna av.

Livet går ut på att leva, det är inget sterilt tillstånd. Man gör misstag. Men man blir också starkare. Och inget blir någonsin som man tänkt sig. Att ha ett liv som man tänkt sig, är som att begränsa sig fullständigt från det oväntade med alla de chanser som det oväntade ger. När man slutar andas är man död. Men tills dess är allt liv. Allt. Även det tråkiga, jobbiga, det man intalar sig är outhärdligt. Inget varar för evigt. Tacka universum för det.