Skriver, skriver och skriver. Fyller snart hela mitt word-program. Funderar en smula på om det som står måste vara i rimlig proportion till själva livet. Försöker sluta fundera på det, eftersom jag redan tänker för mycket.

Ibland tystnar jag. Inte för att jag mår dåligt eller är nere. Hjärtat är bara så fullt att jag är rädd att rösten inte skulle bära. Bröstet känns alldeles för trångt för vad som ryms där. Men mitt hjärta bara expanderar.

Orden finns inte för hur mycket du rör mig. Och inom dig, så vet även du.