Emma: Idag är sista dagen, mamma. Och imorgon är en ny dag.
Jag: Vad händer då?
Emma: Jag vet inte.

Just det! Jag vet inte heller och det är så jävla bra.

Glädjen över vad som finns och sorgen över det som saknas i mitt liv, delar plats i mig. Ibland slåss de blodiga, ibland råder harmoni och acceptans. Jag skriver för att kanalisera och därmed överleva kaoset inom mig. I bloggen får texter från hjärtat plats, utan att risa eller rosa. Det som är skrivet i lust, kärlek, hämnd eller sorg. För att mitt hjärta ska få vila, åtminstone ibland. Jag är våldsamt tacksam över att jag alltid känner fullt ut. Jag behöver aldrig tveka.