Inget vidare...
Jag behövde komma undan, utan att vara ensam. Så vi åkte vi iväg med skärgårdsbåten, långt från staden. Kramades. Pratade. Var tysta tillsammans. Lät tårarna döljas av det trygga, salta havet. Det gav liten tröst, men sällsam ro.
Postat av: Alexandra
Känner med er...hoppas på det bästa!