Du är nog lite kär i mig, tänker hon säkert. Fast jag försöker dölja, generas över min nakenhet och min uppenbarhet. Vetskapen om att det inte är någon idé. Att det är bra så. Fint så. Och jag tänker att kärleken är som en badanka. En badanka som alltid poppar upp till ytan, även om man skulle frestas att hålla den nere. Testa den.

Och på nätterna flyger badankan. Trots att den inte har vingar, så flyger den.