Det gar inte som det ska. Jag har slussats pa en varm buss i fyra timmar till Phnom Penh bara for att fa reda pa att flygplanet ar tjugonio (29!) timmar forsenat. Jag gnaller inte pa inkvarteringen pa femstjarnigt lyxhotell, men jag vill hem till mitt barn! Nu missar jag schlagern ocksa. Jag ar varm, trott och langtar till allt som ar hemma. Hemma. Allt.