Det finns en vintergata där allt är ett. Två världar möts där ute, tätt intill varandra. I sprickan Mittemellan möts vi kringdrivandes. Det är hit vi driver med stormarna. Rakt in i sprickan där tiden står stilla och där vi slutar att andas. För att våra andedräkter behövs lika lite som några andra dräkter.