På riktigt nu, det här med mörkertid. Det här med tungt. Från himlen. I kroppen. I svagt novemberregn tänker jag på eldsjälen. I skuggan av ett stearinljus, med ett vinglas i handen. Och alla hennes ord till mig fladdrar i lågans takt, som fjärilar.

Mm... jag vet inte om man förtränger det varje år, men jag tycker att det här året är värst hittills. Galet mörkt!

Om en månad vänder det och blir ljusare igen. Kanske på alla fronter?

Längtar efter snöööö!!! Då brukar livet genast börja kännas lite lättare :)!



kram till dig i all mörker...