Det visades en film på flygplanet, Juno. Jag fällde tårar i smyg bakom solglasögonen och älskade den. Jag är inte alls som hon, men mycket gjorde sig påmint. Skolkamraternas stirrande på den växande magen, omgivningens klumpiga kommentarer. Det är en vacker film ur flera aspekter.

Man kan säga att jag gjorde en resa i både tid och rum. På bilden. Jag. 19 år och gravid i 16:e veckan hade jag flytt kaoset på hemmaplan till trygga storasyster, som då jobbade som showartist på Gran Canaria. Mer än så här klarade jag inte att le mot kameran. Men jag fick andas ut och glömma oron för ett tag. Syster konstaterade mest att om man fick så stora tuttar av att vara gravid så ville hon också. Det var ett år innan hon fångade en kollega, flyttade hem till Sverige och skaffade fem egna barn.