Blue moon
Jag ligger i sängen och snurrar tio varv i mörkret utan antydan till sömn. Tankarna studsar och det känns onekligen som förvirran har slagit fäste. Det här med att dejta, hur kan det finnas så många oskrivna regler och varför finns inget lexikon? Var finner man mod, trygghet och ork att hoppas? Hur står man naken inför en främling och vågar tro på att man kan bli älskad med alla sina brister? Hur riskerar man allt man har utan att veta vad man får?
Känner mig liten.
Känner mig liten.
Postat av: Alexandra
Känner igen mig så väl....stor kram!
Postat av: Vicktoria
Appropå Mesta M: Ja, det får man hoppas... ;)
Postat av: brita
Och folk snackar om räntor!!
Galen värld//kramkram