Jag trivs när jag kan spegla mig i henne. När jag tror att livet vänder åt ett håll, dit jag inte längre kan följa med. Så står hon ändå alltid där. Håller upp sina ord och sina känslor och plötsligt vet jag knappt vilka som är hennes eller mina egna. Det flödar kärlek från henne och jag tänker att jag måste bli bättre på att ta kärleken som hon kan ge den.