Jag stängde ytterdörren och det blev vardag igen. Och jag tänker, att allt annat till trots, så skulle jag aldrig byta ut det som hänt hemma innanför mina väggar. Jag är bara glad att det faktiskt finns känslor som är sanna och det är en viss frihet att sitta här och nudda sina drömmar med fingertopparna mot tangenterna. Allt jag hoppas på är att mitt hjärta talar med tillräcklig volym och tydlighet.