Sex arbetspass strax avklarade, två kvar...

Igår dog en av mina patienter. Inte så oväntat men ganska hastigt. Det påminde mig om att jag andas och borde utnyttja det till fullo. Döden skrämmer mig inte, men jag är rädd för att leva utan de jag älskar.

Men nu är jag inte ens tung. Jag är betong. Liksom klädsamt vemodig, matchande den nattsvarta himlen utanför.

Jag säger ofta att jag inte har svårt för att vara ensam. Att jag istället ser det som att jag är med mig själv. Men varje gång jag jobbar i Norge blir ensamheten bara..... väldigt ensam helt enkelt.

Postat av: Alexandra

Förstår verkligen hur det känns men det gäller att påminna sig själv att det finns människor där för en där hemma. Internet hjälper helt klart...Varm kram!

2009-04-19 @ 12:28:27
URL: http://www.alexandra.st
Postat av: Anonym

Du är inte ensam för jag är med dig i tanken. Det har inte med landsgränser att göra.

2009-04-19 @ 13:58:18
Postat av: Fia

Det är klart att det måste vara påfrestande att ha ett yrke där döden gör sig påmind så ofta. Fördelen är kanske att ni ökar er förmåga att uppskatta livet?

2009-04-19 @ 16:41:20
URL: http://neverkeso.blogg.se/
Postat av: Johanna

Verkligen en av vårat yrkesvals baksidor!



Agnes hette faktiskt Molly i ett par dagar innan vi ändrade oss :)!

2009-04-19 @ 16:47:57
URL: http://johannaagnes.blogg.se/
Postat av: V

Det känns sunt på något vis att arbeta nära levande och död.



Kram, V

2009-04-19 @ 21:58:19
URL: http://vick2ria.blogg.se/
Postat av: Daniel

E ledsen för din skull.



Hoppas du inte skulle känna dej ensam!!

2009-04-20 @ 01:52:12
URL: http://danielfagerholm.webblogg.se/

Skriv vad du har på hjärtat här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0