För en stund saknar jag den här självklara samvaron med någon, delandet av vardag. Vi äter frukost, skapar galna foton med datorn och fnittrar smulor över bordet. Efteråt diskar jag medan hon går och byter om. Jag hör henne stöka i badrummet. Hon nynnar. Jag känner inte igen melodin, men den är glad, lätt. Jag delar tillvaron här och nu. Ändå undrar jag varför jag inte hittar en vuxen att dela resten av livet med, på en helt annan basis.