Idag lös inte solen med sin frånvaro, den lös på riktigt! Det var ishalka längs min vanliga skogspromenad så jag tog en sväng förbi returstationen, i brist på annat.

Har ni tänkt på att årtusendets första decennium snart är slut? Årtiondet som lärde mig om livet. Föräldraskap, kärlek och kriser.  Det här årtiondet har format mig och min dotter växte upp. Vänner har kommit och gått, många står kvar. 2001 blev jag ihop med min första flickvän som såg mer i mig än vad jag var villig att erkänna. Jag sprang och fick aldrig chansen att ångra det. 2003 tog jag sjuksköterskeexamen och året efter såg jag stjärnor i en kvinnas ögon. Med känslan hon skapade fanns ingen återvändo. 2005 slog jag i botten några månader, men som tur var så fick jag hjälp upp på fötter igen. Vi skrattade åt alltihopa till slut. Vi skrattade den där tiden rakt i ansiktet. 2008 reste jag utomlands på både vår och höst och under detta år har 75% av de jag dejtat haft samma namn, av en ren slump.

Jag drömmer om nästa år. Den där andra verkligheten som jag tror ska springa in i mig när som helst. 2010 känns lika hårt och levande som ett knytnävsslag rakt i magen. Det där fantastiska året som kommer att slå ner mig, plocka upp mig och dra mig med sig.