Face on, face off

I söndags umgicks jag med några nära vänner och trevliga bekanta. En ur den sistnämnda umgängesgruppen frågade om det stämmer att jag har en blogg, vilket fick mig att skrapa med foten och dra på svaret. Jag är nämligen tudelad till att folk som träffar mig i verkligheten kan läsa här. Jag gillar att skriva och jag gillar er människor som kikar in och lämnar fina kommentarer. Men jag är mer öppen och ärlig om känslor i bloggen än vad jag är i vardagen, där jag oftast gömmer ansiktet bakom händerna, för de som inte ser innanför.

Även om jag försöker skriva ord som är sköna att läsa, utan att någon annan än den det berör ska känna sig träffad av personbeskrivningarna, så oroar jag mig ibland för att lämna ut för mycket. Till människor som jag rör mig bland, men som inte rör mig. Med livet verkar det nämligen som att man ska passa sig för att visa sig svag och därmed bli sårbar, hur det nu ska gå till. Shit! Jag som kan vara liten, skruttig och alldeles ofta tar fel beslut, de gånger jag nu vågar ta något alls.

Jag lämnar det därhän och återgår till min kopp te istället.

Postat av: Vicktoria

Jag läser vad du skriver.

Och tror mig förstå vad du menar.

2009-12-08 @ 10:45:13
URL: http://vick2ria.blogg.se/
Postat av: Teresa

Jag tänker i liknande banor. Hur mycket vill jag de jag träffar varje dag ska veta om mig och mitt innersta? Det är som två världar på något vis.



Jag och fina V pratade om det i helgen, när vi för en gångs skull träffades, att vi känner varandra så väl fastän vi inte ses. Bättre än dem vi träffar ofta, tack vare bloggen.



Liksom jag känner dig, tack vare bloggen.



Stor kram

2009-12-08 @ 15:55:29
URL: http://teresafagersta.blogg.se/

Skriv vad du har på hjärtat här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0