Mymlan ringde och gav lugnande ord i samma minut som jag var på gränsen till att ickehantera en idiot. Hon talar till mig och jag till henne och att människor kan tala så. Tala så ärligt och skarpt och ändå så fyllt av ömhet och välvilja. Bits gör hon också, bevare mig väl. Och så gör hon det också; bevarar.

Och jävlar hörde jag inte lite stråkar i bakgrunden.