Det är trots allt bättre dagar ju närmare det kommer, snön yr utanför fönstret och jag blir lugn istället för att storma. Jag tror på att vara närvarande fastän det skräms. För det ordnar sig alltid ändå, eller hur? Det är terapeutiskt att lita på andra människor. Det är terapeutiskt att tillåta möjligheten till svåra känslor, och därmed möjliggöra bra känslor. Det som gör mig glad är bra så länge det gör mig glad. Och det är så jag försöker att slappna av.