Sitter på första parkett till snöfallet utanför fönstret, det är en natt som jag inte kan somna i. Insvept i ett rött täcke lyssnar jag till en cd med Dido. För mycket verklighet känns i kroppen, en hjärna som tänker i för många möjligheter. Sorgens melankoliska bottenklang blandad med frustration och den mest glimrande tillförsikten. Förunderligt är mitt känsloregister.