Så... vi pratar till slut. Jag sitter på köksbänken med luren tätt intill örat och lyssnar till allt som känns som det ska. Ledsenklumpen vägrar stanna kvar, för hennes röst lugnar så att jag alldeles glömmer bort vilka ord som gjorde vad. Mymlans ord ihop med vårsol. En kombination som håller om.