Jag är fortfarande långledig och just nu dricker jag ett glas rödvin ensam. Känns helt okej. Tillförsikt och en framtidstro som verkar kunna försätta berg är det som fyller mig just nu. Vill massor och tror på det jag vill. Dramatiken när allt kändes åt helvete har liksom suddats ut. Gradvis, så jag knappt märkte när det försvann. För styrkan sträcker sig över år och avstånd. Den letar sig fram genom prunkande trädgårdar. Den finns.