Igår, fast för fem år sedan, satt jag i en trappa på en båt, firade min födelsedag i förväg och blev förälskad i en kvinna. Hon visade sig ha de mjukaste och mest brännande läpparna som rev ner planeter. Idag sitter jag på en annan trappa i Älvsjö och tänker på hur mycket vatten som har runnit under broarna sen den kvällen. På hur fint det är att våra hjärtan fortfarande har plats för varandra. Att vi har en vänskap som inte är något för veklingar.