Jag vet inte hur jag ska rädda mig ur den här situationen. Jag kanske får stå oräddad helt enkelt.

Säger till mig själv på skarpen; Sitt ner, andas, se dig omkring, memorera färgerna omkring dig. Tvinga hjärnan att tänka saktare, du vet att den speedar och du vet hur ont det gör. Upprepa namnen du har, din samling. Du vet att den håller, du vet att du alltid har ditt nätverk. Fokusera på människorna omkring dig. Du vet att du tappar när du letar, du vet hur du sjunker då. Oroa dig inte över sårbarheten, hon hade sett dig ändå. Allt lyser igenom, det är ingen idé att låtsas. Du vet att det blir krångligare om du spelar, hur du fastnar i rädslan då.