Det är så länge sen jag var bakfull att jag hade hunnit glömma varför man inte blandar. Nu minns jag.

En av mina favoritbloggerskor har till sin egen stora förvåning blivit nominerad till årets mamablogg. Igår kom det en sms-förfrågan från fröken ifråga om jag hade möjlighet att stå till hands med ett par rejäla men snygga flatskor; dvs utan klack. Jag lovade se vad jag kunde göra. Men nu har det blivit så att hennes galasällskap ligger på deras hotellrum med igensvullna ögon och hostar slem i en påse, så jag vaknade av ett telefonsamtal med en förfrågan om jag ville följa med istället. Klart man vill, även om det innebär att jag har två timmar på mig att komma ur pyjamasen och bakfyllan och slinka in i ett klänningsfodral för att glittra värdigt bredvid henne på Berns. Vi har aldrig setts innan så man vill ju inte bli känd som nätkompisen som skämde ut henne. Kan Askungen så kan väl jag... (tack gode gud för smink).