Hennes trygga dialekt och orden som håller oss vid liv, bygger och hjälper mig ut ur tunnlarna. Hon öppnar ett fönster, blåser en vind och bryter min lag. Genom tråden hör jag hennes röst och under vårt samtal har jag gråten i halsen hela tiden. Med henne är det som om allting komprimeras och maximeras. Från innerlighet till ytterlighet och hela vägen tillbaka igen.