Jag tänker mycket på hur svårt det är att vilja vara den som räcker till, utan att någonsin kunna vara säker på att man gör det. Den osäkerheten driver en att göra så mycket dumt, för vi är alla så rädda för att vara försumbara. Jag finns. Du finns. Ingen av oss är utan spår. Men vi hörs inte nu. Kanske aldrig igen. Det känns lite så här. Fast utan Hugh Grant.