Jag hade så långtråkigt att jag bestämde mig för att provåka sträckan till sjukhemmet som jag ska jobba på resten av helgen. Jag är nämligen inte så förtjust i att åka vilse på lördagsmorgnar i utlandet.

Och Du fina som är med mig. Det är så här att solen var bländande, så på hemvägen fortsatte jag med trikken till havet. Jag stod på Aker brygge och försökte ta en bra mobilbild för att skicka till Dig, men jag blev så besviken när jag såg den. Det blev mest vatten. Den kylslagna luften kom inte med på bild, inte heller hur vinden tog tag i vågorna. Inget av hur det känns. Så jag raderade bilden och gick vidare lite besviken, jag ville ju att du skulle få se färgerna just där och då. Men nu vet du i alla fall att jag tänkte på dig och på den där mjuka känslan som din röst skapar i min mage.