”Du ser strålande ut”, sa snyggpolisen. När jag kände mig som ett kadaver. Det var roligt! Själv tyckte jag att han var så galet läcker att det skakade liv i de slumrande heterosexuella procenten av mig. Idag kan jag inte bestämma mig för om jag är bakis eller lyrisk, för attans vad skoj kryssningen var!

Jag vill skriva om känslor och händelser, inte göra detta till ett vardagligt ställe där jag skriver om nonsens. Jag vill ju dela med mig av mig själv. Jag vill berätta så väldigt mycket för er, men tänker att ni är så väldigt många personer som aldrig kommenterar. Ett sådant stort antal okända människor får mig att känna mig så himla liten och ynklig och blottad. Så berätta gärna, vem är du som läser?