Något osammanhängande

Klockan är lite mer än mitt-i-natten och jag sitter på balkongen. Det är höstmörkt ute, men jag trivs med stjärnhimlar och nattluft. Och dagarna går om mig och jag undrar om jag är beredd att förändra mitt liv och jag tänker på framtiden och uppoffringar och den stora kärleken och om den verkligen kan existera eller om den bara är en myt och är det inte konstigt hur vissa människor kan få en ur balans utan att de ens vet om det.


Skriv vad du har på hjärtat här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0