Jag har fina minnen från den här tidpunkten på året.
Det är som att alla februaris ibland existerar samtidigt.

När vi sa hej då den där söndagen för länge sen, så ville jag vända mig om. Jag tänkte att det inte kunde vara rätt, vi hade ju något. Jag hade en sådan lust att springa ikapp henne och placera min hand i hennes, den passade ju där. Men så tänkte jag på henne och hennes hjärta och på vad vi hade bestämt. Kanske andades vi lite extra, kanske för att vi båda kände på oss att det var en natt som aldrig skulle upprepas. Alldeles snart skulle livet komma emellan oss. Men just precis då, om än för en väldigt kort stund, så handlade det bara om kärlek.

Jag tänker att jag skulle vilja spara alla mina vackra minnen i en ask.
Också de som kommer att komma, som jag ännu inte minns.