Det är svarta ord, hemska drabbningar och kolsvart storm som drar ihop sig på hennes himmel. De ställde varandra de där svåra frågorna och svaren var inte lätta.

Jag önskar att om man bryr sig jättemycket om någon, så löser sig resten längs vägen. Så är det nog inte, jag kan inte komma med någon mirakulös räddning. Men jag försöker vara en stabil trygghet för henne att relatera till, någon att luta sig mot när det känns tungt. Jag tar hand om henne och hon tar hand om mig och allt det vi säger till varandra menar vi. Samhörighet och tillit som växt sig starkt genom prövningar.