Känslolivet ligger stelnat som vinterisen över sjön. Här rör ingenting på sig, varken invändigt eller utvändigt. Att jag alltid ska förbanna likgiltighet de få gånger det kommer över mig, är märkligt. Att jag alltid ska eftersträva något som känns, något som får hela mig att vakna till liv. Att det ibland inte spelar någon roll om detta något är glädje, ilska, ensamhet eller lycka. Bara det känns.