Ord som man läser eller hör på natten när staden sover, påverkar mig mer. Det är något med tystnaden och mörkret som gör mig mer mottaglig. Är svag för det som flätas samman och passar ihop med sina lösa trådar. Allt fint som utdelats från mina två närmaste de senaste dagarna. Jag kan ta det till mig och jag håller det i min hand. Alltid.