Jag dricker rykande te ur rosa mugg och ute blåser det novembervind. Var på sjukhuset i morse efter jobbet, ett annat än det jag får lön ifrån. Funderingar om framtiden var det vi pratade om efteråt, vännen och jag. Ett osammanhängande och diffust samtal som ändå var vackert på något vis.

Utomhus regnade det och jag begav mig hemåt i rusningstrafiken. Sorgliga saker: människor som springer för allt vad de är värda för att hinna med tunnelbanan. Detta trots att nästa kommer om två minuter. Trots detta alltså, med hjärtat i halsgropen, springer de för livet. Till vad?

Lyssnade på lugna låtar i min i-pod. Nynnade med inne i huvudet. Tänkte på mig själv. På livet i stort. På måndagar i allmänhet. Sen var jag hemma. I mitt huvud snurrade det som aldrig förr. Jag somnade.