Stress och ensamhet är mina akilleshälar när novembervinden viner runt huset. I natt på mitt arbete uppfattades jag tydligen som en glad person, men det är bara för att jag är bra på att låtsas. Om jag bara ler, så märker de inget. Biter mig i underläppen. Håller upp (fasaden). Håller inne (det mesta).

Kan jag ligga här och tänka att känslostormarna inte beror på mig? Kan jag ligga här och intala mig att det är någon annan som kämpar idag? Kan jag inte bara få vara statist i mitt eget liv?