Så helt plötsligt försvann den bara. Lusten. Kraften. Orken. Gömmer mig under täcket med tredubbla tröjor och raggsockor på fötterna, väntar på lustens återkomst.

Fryser du? frågar jag till katten. Jag antar att det är en simpel sak att fråga. Det har snöat och det är kallt. Det är säkert två minusgrader. Det dåliga humöret lägger på ungefär två till, ännu fler om det är blåst i motvind. Make it fifteen. En nedslående tanke om vädret antar jag. Klart att det är kallt. Givetvis fryser hon. Jag tänker att jag har frusit så länge nu och det är bara november. Det är förödande för mitt personliga välmående. Jag andas under täcket, där under är det varmt.