När jag sitter här på jobbet och klockan har passerat tre på natten; då sträcker jag mig efter våra minnen. De som jag har sparat och som alltid finns där per automatik. Sådana starka band kan man inte bryta. Eller jo, det kan man kanske förresten. Men jag ägnar inte den biten någon uppmärksamhet, för det finns liksom bättre saker att tänka på.