Kvällen skapar alltid tankar som berör. Jag tänker på henne och på nätter i en stad som sover. Allra mest känns orden som aldrig riktigt tar slut, utan fortsätter på ett pärlband som glider så lätt mellan mina fingrar. Alltihop ryms i de där smekningarna från hennes läppar, bokstäverna som formas till ett leende mot min kind.