Jag minns hur vi satt bredvid varandra i taxin och hur våra knän snuddade hela resan. Och hur jag rös i hela kroppen. Jag ville finna mod att säga, att det där med allting som vi låtsades att inte vara, att det var så mycket mer för mig och jag ville aldrig att det skulle ta slut. Och jag minns hur gärna jag ville kyssa henne igen. Jag vill så gärna kyssa henne.

Helst ville jag inte känna igen mig själv i detaljerna. Men filmen Kyss mig som har premiär på svensk bio idag, verkar träffa precis där den siktar.