Mitten av ingenstansar är min favoritplats. Och det bästa är att mitten av ingenstansar inte behöver ligga särskilt långt bort, bara så långt bort att vingarna lyfter, så långt bort att man känner att allt är värt det. 

Jag känner inte det särskilt ofta nuförtiden. Men med tvärdrag som får varje cell att pulsera och Eric Gadd på högsta volym kan man inte må annat än strålande. Om så bara för en stund.