Känslig. Blev ledsen för att mina föräldrar och syskon grillar utan mig. De vet att jag jobbar hela helgen, men inbjudan hade jag åtminstone velat ha. Gråter och känner mig missförstådd och ensam. Det är väl hormonerna antar jag, för jag är allt annat än ensam. Men jag är den enda vuxna i det här hemmet och det kan kännas tröttsamt. Jag skriver listor på allt som måste bli klart innan oktober och sen orkar jag inte med det som står. Det sliter att behöva göra saker långsamt. Det är inte alls min grej.

Nu åker jag och köper färdiglagad tröstmat. Det kommer att göra den här lipsillen gott. Snart orkar jag vara glad igen. Bara inte idag.