Vi hade umgåtts i ungefär fem år utan att riktigt umgås med varandra. Men någon gång där började det och sen har det fortsatt, med mitt-i-natten-vin och choklad och helt vanliga ovanliga dagar. Vi hittade varandra under en tid som är väldigt svår att beskriva utan att använda sig av utnötta klichéer. Det där med att inte vilja fastna och samtidigt det där med att vara ämnade för stora saker. Mitt i väldigt mycket röra och framtidsdrömmar och berörda hjärtan och livliga bråk, mitt i allt det där lärde vi känna varandra på riktigt. Och sommaren tog slut och vintern tog slut och våren tog slut och hon hade en plan på att försvinna bort och jag skapade mig också en. Så vi kom bort. Sen hittade vi tillbaka. Att hålla fast vid henne var som att hålla fast i ett skenande tåg. Fast vi höll oss kvar och har vunnit ännu ett år. När minnen flagnar värmer orden. De berättar. För oss tillbaka.