Natten viskar mig hemligheter som aldrig var okomplicerade, men väldigt passionerade. Det viskas alltså om att det icke kunde bliva dem. Men ändå sitter de hand i hand. Eftersom deras röster är som smekningar. Eftersom timmar och tid inte gäller.

Får man aldrig vara med om något bättre än vara nära en sådan människa så får det räcka. Som om man ändå varit halvvägs upp i himmelen.